Definitionen av linne
Linnefibern är en vegetabilisk naturfiber från stjälkarna på linplantan och är ett utpräglat sommartyg. Det används både till kläder och till sängkläder och täcken. Fiberns grundbeståndsdel består till 70 procent av cellulosa och innehåller dessutom bland annat växtklister och vaxer.
Linnets ursprung
Merparten av linneproduktionen sker i Kina, Frankrike, Belgien, Ryssland, Belarus, Ukraina och Egypten. Globalt produceras cirka två miljoner ton linne per år. Fynd av linfibrer i Georgien är de äldsta bevisen på klädtillverkning och uppskattas vara mer än 30 000 år gamla.
Vilka linnekvaliteter finns det?
Konstläder används inom många områden:
Renlinne
Renlinne är en av varianterna och består till 100 procent av lin. Ett kännetecken är förtjockningar i garnet i både varp- och inslagsriktning – alltså både i längd- och tvärriktning. Tyget känns relativt hårt och svalt – vilket gör renlinne till det perfekta sommartyget som skyddar mot solstrålning och värme.
Halvlinne
Detta linnevävda tyg består till 60 procent av bomull i varpriktningen (längdriktningen) och till 40 procent av lin i inslagsriktningen (tvärriktningen). Känslan är mjukare och upplevs taktilt varmare.
Hur tillverkas linne?
Bastfibern kommer från stjälken på linplantan. Lin har vita blommor och dess fibrer är särskilt fina. Odlingen av linplantan syftar till att få en särskilt hög stjälk och därmed långa fibrer. Till skillnad från bomullsfibrer finns linfibrerna redan buntade i stjälken, vilket i sin tur bildar så kallade tekniska fibrer. För en lyckad tillväxt behöver linplantan värme och – särskilt under växtperioden – en fuktig jordmån. När plantan har skördats följer rötningen, även kallad rötning/rottning. Då genomgår stjälken en slags jäsningsprocess med hjälp av bakterier och svampar. På så sätt lossnar fiberbuntarna från den träiga kärnan. Det är särskilt viktigt att låta processen pågå under exakt rätt tid – om tidsintervallet missas kan linfibrerna skadas. Vid ”varmvattenrötning” läggs plantorna i ett kar med 26–40 °C varmt vatten i 50 till 100 timmar. När stjälkarna därefter har torkat igen avlägsnas återstående frökapslar, den träiga kärnan krossas, slungas ut och stjälkarna bryts för att ta ut fiberbuntarna. Sedan sorteras fibrerna efter finhet för linnekvaliteter med olika kvalitet. I sista steget bearbetas förgarnet med hjälp av en förspinnmaskin.
Hur tvättar jag linne?
Linnekläder är i regel lättskötta – men följ alltid tvättråden! Generellt gäller: - Linne tål koktvätt och kan tvättas i maskin. - Färgade linnetyger tvättas i 60 °C. - Se till att bara centrifugera linnetyger lätt, eftersom veck är svåra att stryka bort.
Egenskaper och särskilda kännetecken för linne
Linnetyger har många fördelar – här är några av dem:
- Linne har en svalkande effekt, är andningsaktivt och relativt okänsligt för smuts.
- Linne är långfibrigt, slätt, stadigt och har en sval känsla.
- Linnetyg är luddfria, extremt hållbara, slitstarka, absorberande och hudvänliga.
- Naturfibern är luftgenomsläpplig och smutsavvisande.
En nackdel med linne: Tyget har låg elasticitet, är inte formstabilt och skrynklar lätt. Tack vare de fina fibrerna lämpar sig linnetyg särskilt väl för underkläder och kläder: Materialet är naturligt bakteriehämmande samt antistatiskt och därmed smutsavvisande.
Typiska produkter av linne
Linne används tack vare sina särskilda egenskaper till olika produkter:
1. Kläder
- Sommarkjortor och blusar
- Klänningar och kjolar
- Byxor, särskilt lätta sommarbyxor
- Folkdräkter och traditionella textilier
2. Hemtextilier
- Bordstextilier (dukar, servetter)
- Sängkläder och örngott
- Handdukar och kökshanddukar
- Gardiner och dekorationstyger
3. Tekniska textilier
- Målarduk (canvas)
- Segelduk och tekniska vävar
- Bokbindarlinne
- Vävar för väskor och accessoarer
4. Övriga produkter
- Broderityger (för korsstygn och hardangersöm)
- Väggbonader och dekorativa tyger
- Miljövänliga bärkassar och hållbara förpackningar
